Våren är här! Senaste veckans väder har verkligen bekräftat att våren sannerligen är här. Stundtals har det mer varit sommarvärme, som om våren hoppades över och sommaren kom direkt. Ett vårtecken är att cyklarna tas fram. Gatorna fylls med barn som vinglar fram på sina cyklar.
Cykling är något fantastiskt. Det är en fin fritidssysselsättning som är relativt billig och passar hela familjen.
Cykling är också ett oslagbart transportmedel, vilket man har insett i Lerum. I samband med Earth Hour tidigare i år så valde man att belöna människor som väljer att ta cykel istället för transportmedel som drivs på fossila bränslen. Detta uppmärksammade i en artikel av Svenska Dagbladet. I artikeln länkas även till ett radioklipp om detta initiativ.
Som ett motionssätt är cykling också mycket effektivt. Det är ett behagligt sätt att få upp pulsen, inte minst för den som kanske inte naturligt är särskilt förtjust i att motionera. Cykling nämns som ett av sätten att motionera i en artikel från Svenska Dagbladet som handlar om att folksjukdomen demens kan förebyggas.
Att kunna cykla är ingen självklarhet. Det är ingen färdighet vi föds med utan det kräver träning. I Sverige sitter det djupt hos många att detta är en färdighet man lär barnen. Men i takt med att samhället blir mer heterogent, med olika bakgrunder, så är det inte lika självklart längre att man kan cykla. Så vem vet vad detta kommer innebära framöver. Cykelskolor? Cykelkurser? Det återstår att se.
För egen del tränade jag cykling med yngsta dottern förra sommaren. Hon började med stödhjul. Därefter monterade jag ett handtag bak på cykeln så jag kunde springa efter och hjälpa henne att hålla balansen. ”Släpp inte”, ropade hon gång på gång, försiktigt lagd som hon är. Jag hoppades att vid sensommaren skulle balansen och modet vara på plats så att hon skulle kunna cykla själv. Men hösten kom rasande fort. Så cyklingen lades på hyllan. Jag trodde att det återstod att börja om från början till våren.
Men så för ett par veckor sedan kom tillräcklig värme och sol så vi plockade fram barnens cyklar. Yngsta prinsessan satte sig på cykeln och jag sprang efter i mina birkenstock och höll i handtaget. Jag kände tidigt att hon hade en helt annan balans jämfört med förra året. Så jag släppte taget två sekunder, sedan fem, tio. Inom tio minuters cykling kunde jag släppa helt. Det var som att byggstenarna från träningen från föregående år bara föll på plats. Nu var cyklingen en självklarhet.
Så plocka fram cykeln. Har du ingen så köp en. Det behöver inte kosta en förmögenhet. Kolla Blocket. Kan du inte cykla. Lär dig. Be någon om hjälp om det är svårt. Upp på sadeln. Trampa iväg, njut och välkomna våren.